post-sex cigarette, december, inomhus.
Hennes doft hänger kvar när hon har gått, omringar mig, och jag njuter av varje andetag.
Pretty much sums up mina senaste dagar.
Men!
Nu har det vänt, nu känns det lite mer såhär:
Igår lämnade jag fosterställningen, rakade av mig håret och örfilade mig själv, dags att visa lite sisu perkele.
Peace!
Skärp dig nu Dante.
Åtta timmars konstant arbete för tårkanalerna, när tar det slut? Kan det ta slut?
Det är kaos.
Skype är bra, då känns det som är långt bort ganska nära. Nästa helg är det som är långt bort ganska nära.
Jag längtar.
Kärlek.